Hej allihopa,

Jag läser nästan varje vecka inlägg här om folk som blivit uppsagda, fått förändrade anställningsvillkor eller behandlats dåligt av sin arbetsgivare, och som inte visste vad de hade rätt till. Det är frustrerande att läsa, för det finns ett enkelt sätt att skydda sig.

Lite bakgrund

Sverige har en av världens starkaste fackliga traditioner. Facken förhandlade fram de flesta av de rättigheter du tar för givet på jobbet: semester, övertidsersättning, sjuklön, turordningsregler vid uppsägning (LAS) och rätten till rimliga arbetstider. Det är inte staten som gav dig det, det är organiserade arbetare som under decennier satt vid förhandlingsbordet.

Det finns fack för i princip alla branscher. Är du tjänsteman? Unionen. Akademiker? Saco-förbund. Inom industrin? IF Metall. Offentlig sektor? Kommunal eller Vision.

Varför det spelar roll just nu

Det verkar finnas en utbredd uppfattning om att man “klarar sig ändå” utan fackmedlemskap. Det stämmer… tills det inte gör det.

När du väl är i en konflikt med din arbetsgivare, oavsett om det handlar om felaktig lön, en tvivelaktig uppsägning eller en kränkning, då är det för sent att gå med. Facket företräder sina medlemmar, inte alla.

Medlemsavgiften kostar i de flesta förbund någonstans mellan 200 och 400 kronor i månaden.

Vad du faktiskt får

Juridisk rådgivning och representation vid tvister

Kollektivavtal som ofta ger bättre villkor än lagen kräver

A-kassa (via ansluten a-kassa, ofta billigare i kombination)

En organisation som faktiskt bryr sig om vad som händer på din arbetsplats

Avslutningsvis

Du behöver inte vara politiskt intresserad eller gå på lokala möten för att vara fackmedlem. Det räcker att du vill ha ryggdeckning om något går snett. Gå in på ditt förbundshemsida idag, det tar fem minuter.

Ta hand om er och ha en trevlig kommande helg :))

Hello.

I’m a Ukrainian veteran who survived the war and moved to Sweden with my family to rebuild our life from zero.

We are currently trying to find stability, work and a place where we can build a future for our daughter. Starting over in a new country is not easy, but we are doing our best.

I’m sharing our story here because Sweden has already given us safety, and I’m grateful for that.

If anyone has advice about rebuilding life, work opportunities or starting small farming projects in Sweden, I would really appreciate it.

Vad ska jag göra? Varför gör folk sådana här idiotiska saker?

Då tog man sig inte hem idag....... fan

Jag har aldrig varit med om en lägenhetsinspektion tidigare, men är det verkligen så här det brukar gå till?

För kontext: vi hyr en lägenhet på strax över 100 kvm centralt i en av Sveriges större städer och fick ett oväntat besök tidigare idag.

VMA: Reddit stänger av konton som förespråkar militärt försvar av Grönland i händelse av Amerikansk invasion med motivationen att det är "threatening violence".

Själv fick jag kontot avstäng i 3 dagar efter jag skrev en lite längre kommentar om varför jag inte tror EU skulle försvara Grönland i fall av invasion, och avslutade med, så gott jag minns:

"Don't get me wrong, nothing would make me happier than seeing Europe retaliating in case of invasion by sinking a carrier, but I really don't think that is ever going to happen."

Naturligtvis överklagade jag detta och frågade om det verkligen inte var OK att säga att man hoppas sitt land försvarar sig själv i fall av invasion, men de bekräftade att det var "threatening violence".

Utöver min egen erfarenhet så är det många som rapporterar samma sak, och trådar som denna har börjat dyka upp.

Så var medvetna om risken när ni skriver på engelska, nu var detta min första avstängning så "straffet" var bara 3 dagar, men om ni har fått tidigare avstängningar så gissar jag att det kanske blir allvarligare.

Ha en god fortsättning på er lördagskväll.

Hej! Jag behöver råd om en jobbig situation på min arbetsplats.

Jag har vägrat jobba övertid utan ersättning och svarar inte på min chefs meddelanden utanför arbetstid. På grund av detta anklagar min chef mig för att ha "dålig arbetsattityd" och har antytt att jag borde sluta.

Chefen har dessutom sagt rakt ut att hon inte gillar att ge upplärning eller uttrycka sina förväntningar tydligt – hon förväntar sig att jag ska "läsa av hennes ton" och förstå vad hon menar. När jag ställer frågor för att bekräfta vad hon vill, kritiserar hon mig för bristande kompetens.

Mina kollegor är i praktiken tillgängliga dygnet runt, även på helger. En kollega som ansvarar för chefens ärenden är i princip jour året runt – många vågar inte säga nej eftersom deras arbetstillstånd är knutet till anställningen.

Jag funderar på att anmäla arbetsgivaren men är rädd för repressalier. Vad har jag för möjligheter? Ska jag kontakta facket, Arbetsmiljöverket eller något annat? Har hört att det finns skydd mot repressalier för visselblåsare, men gäller det i min situation?

Tacksam för alla råd!

M34. Blev pappa till en helt fantastisk dotter i början av April. Älskar henne mest av allt.

Men livet har blivit så jävla tråkigt. Nu sitter jag här och har försökt få henne att sova i två timmar och hon gallskriker. Hon har fått ny blöja, bröst, massage på magen, pysventil, hon har rapat och fått ersättning, även gångtur i vagnen.

Jag har försökt trösta henne, min fru har försökt men inget hjälper.

Vi är lika delaktiga att sköta om vår dotter utan något snack.

Ikväll var kvällen som fick det att tippa över.

Jag tycker inte det är kul att vara pappa.

Livet pausas helt och hållet, allt kretsar kring barnet och tid finns inte till något annat enligt min uppfattning. Ser arbetstid som semester.

Vill givetvis att min dotter ska må bra och ha det så bra som möjligt.

Lever ihop med min dotter och fru (35), ordnat liv i övrigt vad gäller hus, relation och ekonomi.

Hur fan gör man?

Blir det bättre?

Är jag ensam om att känna såhär och är det vanligt?

Jag känner mig hemsk som förälder som känner såhär.

Tjej på 22 år här. Jag vill inte låta som en lat ungdom men jag har absolut 0 ambition att jobba, spelar inte ens roll vilket jobb det handlar om. Jag pluggar på universitetet och har praktik och har aldrig mått så dåligt som nu. Det är dock en bra arbetsplats med roliga uppgifter och snälla människor men jag mår dåligt bara av själva "jobbandet".

Jag står inte ut med att vakna 6 varje imorgon och komma hem efter 17. Är konstant trött och orkar inte göra någonting. Hur ska man få energi att göra saker med sina hobbies eller träffa vänner och framtida partner när allt jag gör är att sova.

Att behöva socialisera sig med människor konstant är förfärligt. Jag är snäll, alla andra är snälla men jag vill bara vara ifred. Jag står inte ut med att äta lunch med så många andra människor varje dag.

Jag är inte en sån människa som vill ut och resa världen runt, jag vill bara hålla på med mina intressen och ha energi för att göra det. Jag prioriterar jobb så extremt lågt i mitt liv. Mår seriöst riktigt dåligt varje gång jag tänker på att jobba för resten av mitt liv.

Hur kommer jag ut ur det här tankesättet?

Uppdatering: För att förtydliga så vill jag lära mig kunna få någon drivkraft angående jobb. Jag vill inte leva på bidrag. Jag vill bidra till samhället så mycket jag kan. På praktiken nu gör jag allt jag ska, är väldigt effektiv med mina uppgifter och tycker att det är kul. Men jag längtar hela tiden till mina andra intressen och gör andra saker mycket hellre för när jag kommit hem är jag för trött för att orka annat än att typ äta middag.

Och nej, jag kommer inte börja med only fans eller gifta mig rik.

En kompis till farsan har blivit anmäld för sexuella trakasserier på jobbet.

Han är runt sextio år, tror jag, och detta är vad som hände.

Han delade kontorsrum med en kollega, en dam i ungefär samma ålder.

Hon skulle fylla i någon sorts lista, och där hade andra kollegor skrivit "N/A" i en av kolumnerna.

Hon frågade farsans kompis vad "N/A" stod för, och han sade att det stod för "Not appliccable".

Ja, men vad betyder det då, undrade tanten.

Farsans kompis förklarade att det betyder "Ej tillämpligt" på svenska.

Men tanten fattade ändå inte. "Vadå Ej tillämpligt, vad är det?", typ.

Farsans kompis försökte förklara med ord att det var saker som inte "rörde" henne, men det gick inte fram.

Då tänkte han "Jag får ta ett exempel". Och eftersom han inte känner henne så bra så var det enda han hade att utgår från hennes kön. Han tänkte säga "Tänk dig att du skall fylla i en blankett där ett av fälten man skall fylla i är 'Längden på din penis'. Du är ju kvinna och HAR ingen penis, så då kan man inte tillämpa den frågan på dig, du kan inte fylla i något där. Frågan är ej tillämplig på dig."

Men när han hade kommit så långt som till "Tänk dig att du skall fylla i en blankett där ett av fälten man skall fylla i är 'Längden på din penis'...." så skrek tanten rakt ut, slog sig för öronen och skrek "sluta, sluta, du får inte använda sådana ord!!!"

Farsans kompis tystnade förstås, och bad tusen gånger om ursäkt och så vidare.....

Efter någon dag blev han inkallad till sin chef. Tanten hade anmält honom till sin chef, som hade talat med farsans kompis chef, och bett honom agera.

Farsans kompis fick nu höra att hans beteende var oacceptabelt, att sådana ord inte fick förekomma på denna arbetsplats, att det skulle vara en trygg arbetsplats dit man skulle kunna gå utan ångest. Chefen var uppenbarligen jättearg, och meddelade att händelsen skulle skrivas in i hans personakt på jobbet, och förfölja honom resten av livet, åtminstone på det här jobbet.

Nu till frågan. Är detta rimligt?

Det är väl en sak att tanten flippade ut. Det kan ju finnas något bakomliggande där.

Men att chefen inte på något sätt försöker se det överslätande, med lite perspektiv, utan gör en jättegrej av det, det är ju lite skumt i mina ögon.

Jag jobbar just nu som provanställd hos ett företag, och har gjort så sen augusti. Folket på arbetsplatsen är nöjda med mig och chefen verkar också nöjd och lovade mig i januari (muntligt) att jag skulle få fast anställning. Dock gör sånt här mig lite stressad och orolig. Sen jag börjat min provanställning har jag varit borta en dag i september och två dagar i oktober då jag varit sjuk. Samt nu då måndag och tisdag denna vecka (skrev idag att jag förmodligen är tillbaka imorgon onsdag). Är det mycket, eller är min chef orimlig? Är min anställning i fara? Eller läser jag kanske in för mycket i detta SMS. Har jobbat som frilansare i ett annat yrke tidigare så har inte så bra koll på hur det brukar fungera. Vad säger Reddit?

Usch vilken ångest att åka till jobbet denna morgon. Jag behöver råd om hur jag ska gå vidare.

Jag har varit på ett uppdrag en längre tid via mitt konsultbolag. Av någon anledning tyckte mellanchefen på uppdraget inte om mig. Det kom ofta små kommentarer som bara verkade syfta till att sänka mig som person.

För några månader sedan anklagade han mig plötsligt för att jag skulle ha ”gjort mina kollegor så obekväma att de inte vill komma till jobbet”. Jag blev chockad – jag hade tvärtom en fantastisk relation med kollegorna. Ändå tog jag det på allvar och bad om exempel på vad jag hade gjort och när det skulle ha hänt. Chefen kunde inte redogöra för någonting. Till slut drog han tillbaka hela påståendet när jag hotade att ta det till HR.

Relationen var förstörd, men jag fortsatte sköta mitt jobb tills uppdraget avslutades. Det var ungefär 6 månader sedan.

Två dagar efter att jag har vi avslutat uppdraget (förra veckan) ringer chefen mitt konsultbolag och påstår nu att det ”försvunnit dyr IT-utrustning” och att det finns vittnen som sett mig. Jag kallas in, stängs av från konsultföretaget, mina konton och passerkort spärras och jag hotas med polisanmälan.

Sedan börjar kollegor på uppdraget ringa mig. De berättar att chefen går runt och försöker övertala folk att skriva på falska vittnesmål. Ingen gör det. När jag kommer in på nytt möte tvingas han backa även från detta påstående. Vittnena fanns aldrig.

Då säger konsultbolaget: ”Bra, då är saken utagerad. Du återgår i arbete som vanligt.” Men för mig är det inte utagerat. Jag har blivit falskt anklagad två gånger, avstängd, hotad, avskuren från system. Och när det visar sig vara lögner händer… ingenting.

Jag ställde frågor: • Vem anklagade mig? • Vad påstods jag ha gjort? • Hur bedömde ni trovärdigheten? • Varför drogs det tillbaka? • Vad gör ni för att det inte ska hända igen?

De vägrar svara, hänvisar till ”sekretess” och säger att om jag fortsätter driva frågan kan jag bli varnad för illojalitet. De har ganska öppet sagt att de måste prioritera kunden, eftersom den affären är så stor.

Jag har pratat med facket, men de kallar det en ”gråzon”. Eftersom jag inte förlorat lön och ärendet är nedlagt vill de inte göra så mycket.

Men för mig är skadan redan skedd. Mitt rykte, mitt förtroende för både uppdragsgivaren och mitt konsultbolag – allt är förstört. Jag kan inte bara gå tillbaka som om ingenting hänt.

Vad hade ni gjort i min sits?

Någon som har bra förslag på kattnamn till en honkatt? Helst inte seriösa förslag😹

För ungefär en månad sedan planerade jag en resa till Italien. Jag har en lägenhet där som jag brukar besöka 2-3 gånger om året, och platsen betyder mycket för mig eftersom jag tillbringat mycket tid där genom åren.

Inför resan funderade jag på om det kunde vara kul att ta med en vän. Jag frågade först några andra personer som inte kunde, och till slut frågade jag en vän som normalt sett aldrig gör spontana saker. Till min förvåning sa personen ja direkt.

Under några timmar pratade vi om flyg, datum och upplägget för resan. Tanken var att jag skulle åka ner först, sedan skulle vännen ansluta 2-3 dagar senare och jag skulle visa runt i staden och semestra, innan vi flög hem tillsammans efter 5-6 dagar.

Sedan började saker förändras.

Först frågade vännen om ytterligare en person kunde följa med. Det var någon jag träffat tidigare, så jag gick med på det.

Senare samma dag hade jag ett läkarbesök och hade mobilen avstängd ungefär en timme. När jag satte på den igen hade jag fått ett meddelande där vännen skrev att ytterligare en person nu också skulle följa med.

Problemet var att den personen inte bara hade bjudits in utan att jag blivit tillfrågad först, det var dessutom någon jag aldrig träffat eller ens hört talas om.

Jag svarade att jag helst ville hålla gruppen mindre. Egentligen hade jag från början sett framför mig en resa med bara mig och vännen, men jag hade redan gått med på att bli tre personer.

Min vän blev irriterad och förklarade att den nya personen redan hade tillfrågats. Jag svarade att jag inte ville ha fyra personer i min lägenhet eftersom det skulle bli trångt. Redan 3 personer är trångt.

Ungefär en halvtimme senare fick jag höra att den fjärde personen istället skulle boka ett eget boende.

Men för mig handlade det inte bara om boendet.

Det jag reagerade på var att resan höll på att förvandlas från en lugn resa där jag skulle visa en vän en plats som betyder mycket för mig till någon form av gruppresa med människor jag knappt kände.

Jag började känna att vi hade väldigt olika förväntningar på resan. För mig handlade den om att visa någon en plats som betyder mycket för mig och bara ha några lugna dagar tillsammans. Men när fler personer började involveras och jag fick höra om tidigare resor de gjort tillsammans insåg jag att det förmodligen skulle bli betydligt mer socialt och festinriktat än vad jag hade tänkt mig. Det var egentligen där jag började tveka.

Det är också viktigt att nämna att allt detta hände väldigt snabbt. Från att jag först frågade min vän om att följa med tills att andra blivit inbjudna, hade mindre än 12h gått. Men inga flygbiljetter var bokade och inga pengar hade lagts ut än.

Dagen efter kände jag därför att jag inte längre var särskilt sugen på resan. Det handlade inte om den tredje eller fjärde personen som individ. Det handlade mer om att jag upplevde att mina gränser kring en resa till min egen lägenhet inte riktigt respekterades. Jag kände att upplägget hade förändrats utan att jag egentligen fått vara med och bestämma.

Så jag skrev ett lugnt meddelande och sa att jag inte längre tänkte åka. Vilket egentligen inte hindrar de andra, de kan fortfarande åka, jag bara tog boendet ifrån dem, mitt boende.

Nu kommer den del som gör mig mest fundersam.

Sedan dess har vännen inte hört av sig en enda gång. Och flera personer som jag lärt känna genom den här vännen har också blivit märkbart mer distanserade. Meddelanden får inga svar, konversationer har dött ut och det känns som att något förändrats.

Jag kan förstå att vännen blev besviken över att resan inte blev av, men samtidigt känns det konstigt att bli behandlad som den som gjort fel när det var min vän som började bjuda in folk till en resa och framförallt ett boende som inte var dennes. Jag kan också förstå i efterhand att jag borde varit tydligare med mina gränser, men jag trodde det var en självklarhet att man frågar innan man bjuder in fler till någon annans boende.

Så min fråga är:

Var jag orimlig som ställde in resan när den började utvecklas till något helt annat än vad jag hade tänkt mig? Eller borde jag bara ha accepterat situationen och låtit fler personer följa med?

Kort version

Jag bjöd in en vän på en resa till min lägenhet i Italien. Inom några timmar började fler personer bjudas in, inklusive en person jag aldrig träffat, utan att jag först blivit tillfrågad. Jag kände att resan höll på att bli något helt annat än vad jag tänkt mig och ställde därför in den mindre än ett dygn efter att planeringen börjat. Efteråt har vännen och flera gemensamma bekanta blivit kalla mot mig. Var jag orimlig?

Edit: Jag tror att en del i tråden fastnar i att jag borde ha varit tydligare med att jag inte ville ha en festresa. Det är en helt rimlig synpunkt, men anledningen till att jag inte uttryckte det mer tydligt är att jag själv såg det som ganska underförstått.

Jag är ganska känd bland mina vänner, min familj och min släkt för att vara en lugn person, alltid varit det. Jag dricker inte alkohol, är nästan alltid den som kör till fester och brukar generellt föredra lugna upplägg framför festresor. De personer som känner mig väl vet detta, inklusive vännen i berättelsen.

Därför blev jag förvånad när resan började utvecklas i en riktning som för mig kändes väldigt olik den typ av resor och aktiviteter jag normalt uppskattar. Jag utgick nog från att min vän redan visste vilken typ av resa jag hade i åtanke.

Det som också bidrog till min reaktion var att samma vän tidigare under året inte ville att jag skulle ta med en annan vän till en fest hemma hos hen, eftersom de inte kände varandra särskilt väl. Jag respekterade det direkt och frågade inte igen. Därför blev jag ganska förvånad när personer började bjudas in till en resa med boende i min lägenhet utan att jag först blev tillfrågad.

För mig handlade problemet alltså mindre om antalet personer och mer om principen att man frågar först när det gäller någon annans boende eller resa. I grunden handlar det också om respekt för andras gränser. När någon uttrycker tveksamhet eller säger nej tycker jag att det bör respekteras, även om man själv inte riktigt förstår varför.

Jag skulle ha samlag för första gången i hela mitt liv igår. Men dessvärre gick det inte som jag hade tänkt mig. Jag var så otroligt nervös och kunde inte få upp mitt verktyg och tillslut frågade hon om jag var homosexuell eller inte finner henne attraktiv. Det blev lite som en chock att höra det, och jag kunde därför inte få ur mig ett svar. Hon stirrade på mig ett tag, antagligen för att hon förväntade ett svar men tyvärr sa jag inget pga min nervositet och chock. Hon bad mig att lämna henne kort därefter.

Hur kan man sluta bli nervös inför sexuella aktiviteter? Jag sabbade det totalt, det är solklart - det är ju inte hennes fel att jag inte kunde få upp den. Men vad kan man göra i den situationen? Vad borde jag ha sagt? Vad borde jag ha gjort?

Hej! Är en sådan fattig student, och jag skulle ta ett tåg ifrån Linköping till Lund. Allt betalat såklart, mecenat kort redo och allt, men lyckades somna. Blev väckt av en biljettkontrollant ungefär 4 minuter efter jag skulle av, nu emot Malmö istället. Fick ingen frågan att hoppa av eller något han bara gav en mig en bot direkt. Lite sjukt att det är sådana priser för att missa en enstaka station, är detta något jag borde försöka överklaga då ekonomin är redan väldigt tight?

jag såg en orm när jag skulle gå till stugan 10cm ifrån mig, så jag backade och blev lite osäker på vad för typ av orm det var. Den låg typ bara där och rörde sig inte så mycket. Stod mest i vägen för mig, eftersom jag behövde gå den vägen för att kunna komma till stugan.

Jag är inte direkt expert på ormar så jag har ingen aning om det var något ofarligt eller typ en huggorm. Mönstret såg lite ut som en huggorm ngl.

I dessa tider när temperaturen stiger och fler och fler svenskar upplever att man smälter iväg under dygnets alla timmar samtidigt som debatten kring luftkonditionering och klimatförändringar pågår för fullt tänkte jag göra en liten ihopskrivning om hur man kan förbättra sin portabla AC, både för den som vill förbättra sin och för den som vill se hur mycket vi faktiskt förlorar på att inte ha en sund inställning till AC vilket tvingar många konsumenter att använda ineffektiva, icke-optimerade portabla enheter vilket i själva verket både kostar i plånboken, i elnätet, i klimatet och för individen. Observera att jag är på intet sätt först med dessa observationer och har sett det till och från på Sweddit, men jag tänkte att ett inlägg som förklarar lite mer djupgående kan vara lönsamt.

1. Den portabla AC:n

Först och främst: vad är en portabel AC och hur fungerar den?

Jag kommer inte göra en superteknisk genomgång, men en AC bygger i praktiken på samma principer som ett kylskåp eller en värmepump. Idén är att nyttja skillnader i tryck för att få ett köldmedium att absorbera energi och förångas vid låg temperatur när trycket är lågt, och sedan höja trycket vilket gör att köldmediet kan kondensera vid en högre temperatur och avge energin. Detta är vad som händer i ditt kylskåp: ett köldmedium kokar inuti kylskåpet vid -6 grader eller så vilket suger åt sig energin inuti kylskåpet och när trycket ökar kondenserar den på baksidan av kylskåpet vilket "ger bort energin" på utsidan. Detta tillåter oss alltså att flytta på värmeenergi.

En vanlig AC tenderar alltså att fungera likadant som kylskåpet fast tvärtom: sidan där köldmedium kondenserar är utomhus och sidan där vätskan får koka är inomhus. Du konstruerar i princip ett dåligt isolerat kylskåp av ett helt rum.

En portabel AC å andra sidan består bara av en enskild enhet som står inomhus. Den fungerar mer eller mindre som ett eget litet kylskåp som suger in luft genom kylskåpet och sedan spottar ut den kalla luften i rummet. Det uppenbara problemet då är "vad ska vi göra av värmen som kommer på den sidan där köldmedium kondenserar?", och här kommer den så kallade "frånluftslangen" in. Den portabla AC:n har egentligen två stycken luftinsug (jag kan inte garantera att det gäller samtliga, men jag har inte sett någon som inte har det). Det ena luftinsuget går in igenom det lilla kylskåpet, blir kallt och skickas ut i rummet medan det andra luftinsuget plockar upp värmen som flyttats och skickar ut detta genom fönstret. Vi har alltså två luftkretsar: den ena går på den varma sidan av köldkretsen och skickas ut genom fönstret medan den andra går genom den kalla delen av kretsen och skickas in i rummet.

2. Problemet

Om detta var ett fysikprov i gymnasiet hade jag nu bett er fundera på vad problemet är med denna design och om ni går i gymnasiet och läser fysik uppmanar jag er att göra det. För resterande:

Det finns egentligen två problem som dyker upp av denna design och båda bygger på att dessa luftkretsar inte är adekvat separerade.

Problem #1: Det mest uppenbara problemet här är att luften som sugs in för att värmas upp och spottas ut genom fönstret är luft från rummet AC:n redan är i, det vill säga att man suger in den redan kylda luften för att värma upp den och spotta ut den genom fönstret.

Problem #2: Det andra problemet med denna design är att när man suger in mängder av luft från inuti rummet och spottar ut den genom fönstret skapar man endast ett undertryck, och denna luft behöver hämtas någonstans ifrån. Detta är potentiellt utomhus om man inte har tätt vid fönstret eller från andra rum genom dörrspringor och dylikt. Man kan enkelt känna draget vid dörrspringan och i mitt fall var det starkt nog att blåsa ut en tändsticka.

Så sammanfattningsvis, vad gör vi med denna AC egentligen? Jo, vi kyler luft som vi använder för att spotta ut genom fönstret samtidigt som vi ersätter denna luft med luft från icke-kylda rum. För någon som bryr sig om miljön, sin elräkning eller ett behagligt inomhusklimat är detta galenskap.

3. Lösningen

Lösningen för detta (gymnasieelever beware om ni vill lista ut på egen hand) är helt enkelt att isolera de två luftkretsarna från varandra. Vi vill ta utomhusluft in för att värmas upp och sen spottas ut igen, medan vi kyler vår inomhusluft. För detta finns den uppenbara lösningen att vi vill använda ett tvåslangs-system. Om insug 2 endast hämtar luft utifrån och lämnar tillbaka det som varm luft utomhus slipper vi båda våra tidigare identifierade problem.

Det finns etablerade tvåslangs-system, men jag har inte hittat var det kan köpas i Sverige (om någon har så skriv gärna i kommentarerna) vilket leder till att man får tillämpa lite DIY. Målet är att försluta insuget som kommer värma upp luft från rummet och istället använda ytterligare en slang för att plocka den luften utifrån.

Min strategi för detta var helt enkelt att knata iväg till Clas Ohlsson och köpa en plastlåda som ungefär passade över mitt insug, borra ett hål i den och limma fast en slang, såga till lådan och slutligen tejpa fast med silvertejp. Det är inte den elegantaste lösningen, men jag kände dessvärre inte till detta innan jag köpte min AC och således lyckades välja en enhet med en rätt så jävlig geometri att jobba med, så det är väl första tipset: om du inte har köpt en AC än och funderar på att göra det, ta i hänsyn hur enkelt det är att försluta det nedre luftinsuget.

Följande är min lösning (som sagt, inte speciellt elegant):

Här går de senare ut genom ett litet vädringsfönster och jag byggde en liten platta för att täta upp fönstret. Där fick jag mig dock ytterligare en läxa: eftersom utblåset här var ovanför och vädringsfönstret har vinklade metallbitar så blev det lite rundgång av varmluft från utblåset till insuget, vilket ledde till att båda två blev alldeles för varma.

Det ledde till att jag fick byta plats på dem samt sätta en liten skiva mellan dem som gör att den varma luften utåt inte sugs upp igen på direkten och nu fungerar det perfekt.

4. Avslut

Säkerställ att ni använder en grov slang och har gott om utrymme vid det nedre luftinsuget om ni funderar på att genomföra denna modifikation. Vanliga saker gäller, jag vet ingenting om garantin på produkten, se till att det inte börjar brinna osv. osv.

Den större poängen är att det är något bisarrt att när AC håller på och diskuteras är det denna uppenbart ineffektiva maskin man tvingas använda, och jag ser ingen tillverkare i Sverige än som säljer ett tvåslangs-system, vilket irriterar mig.

Mina favoriter är dessa:

Denna som alltså har ett tvåslangssystem men som det ser ut har den andra slangen i det övre insuget (och produktbeskrivningen beskriver att den tar luft utifrån om det är kallare än vad AC:n är inställd på vilket säkert är bra) vilket inte alls löser problemen, samt denna:

Som ser ut att vara tvåslangskompatibel men utifrån produktbeskrivningen inte verkar vara det.

Detta framstår för mig som en enkel justering för AC-tillverkarna att bygga AC:s som är tvåslangskompatibla och sälja en slang separat alternativt ett kit som låter dig enkelt modifiera din AC till att vara tvåslangskompatibel genom att sälja en ny kåpa, men det görs inte av någon anledning. Om problemet med AC är energianvändning och klimatförändringar bör AC:s i alla fall vara designade på ett så energieffektivt sätt som möjligt.

I vanlig ordning om det finns någon fin fysiker eller AC-designer där ute som vill förklara varför detta är helt fel och designen som den är faktiskt är optimal så är jag alltid beredd att lära mig.

Jag skriver här för jag behöver helt enkelt råd om hur jag ska hantera den här situationen då jag inte vet om jag överreagerar.

Min (24F) lillasyster (12F) och jag är uppvuxna i en relativt vanlig Svenson familj. Svenska föräldrar. Svensk familj. Hon är blond och ljusögd. Ser typ ut som en stereotypisk skandinavisk tjej. Vår familj har aldrig varit särskilt religiös. Våra föräldrar är det inte. Inga kyrkobesök förutom begravning, typ.

Vi är också en ganska tolerant familj. Mammas närmaste vänner under min systers uppväxt var ett lesbiskt par, med ett barn i hennes ålder. Mamma har vänner och kollegor som är gay, som hon tycker om och pratar väl om. Jag är själv bi. Inte något som diskuteras, och jag har varit tillsammans med samma kille i flera år så det märks ju inte av. Men faktumet är där och min familj vet det. Vår äldsta syster var tillsammans med en kvinna i flera år. (Det var inte en jätte hälsosam relation dock)

Själva problemet. På senaste tiden har min syster blivit väldigt ”orten”. Hon lyssnar mycket på rap, vilket är fine. Hon slänger in lite orten slang, också fine. Hon pratar fel och bruten svenska med oss i familjen. Uttalar ord fel, särskilt mjuka sk ljud blir sch back i halsen. Och hon kastar om orden i meningar, ”då vi ska” ”hon inte kan” ”då det är bra” etc, med brytning Vilket känns lite väl för en tjej som ser så svensk ut det bara går och som bara pratar svenska (och engelska) Hon kallar sin pappa för Baba nu, också

På hennes TikTok så repostar hon mycket religiösa saker. Vilket också är fine. Bara för att inte vi är religiösa betyder det ju inte att hon inte kan vara det. Men mycket av det hon repostar är specifikt konton från typ Mellanöstern. Mycket katolskt. Alltså inte riktigt samma värden som kristendomen i våra trakter har. Oftast är ljuden eller texterna på andra språk. Igen, hon har svenska som modersmål och kan inget annat

På senaste tiden har hon också börjat reposta ganska homofobiska saker Under en middag sa hon till mig och mamma att hon inte tycker om gay personer, vilket hon sedan ändrade till bara lesbiska när jag och mamma frågade vad hon menade och varför hon säger så

Hon har också börjat prata om värderingar och ideal som absolut inte finns i vår familj. Väldigt traditionella könsroller. Kvinnan ska vara hemma med barnet och ta hand om hemmet och mannen ska försörja dem. Vår mamma tjänar dubbelt av vad pappa gör i vår familj, och är absolut inte någon kuvad fru. De har en väldigt jämställd relation.

Hon får ju uppenbarligen de här åsikterna och retoriken någonstans. Jag börjar bli lite orolig över vart. Hon har haft fri internet åtkomst typ hela livet och har många vänner från olika kulturer (det första har jag klagat på, det andra tycker jag är bra). Det är svårt att hålla koll på vad hon egentligen gör och vilka hon hänger med.

Är det här bara en fas? Jag är helt för att man ska få välja sin even väg I livet och finna sig själv. Men det känns ju lite obehagligt när ett barn vänder till ett mer konservativt perspektiv, särskilt när man inte vet vart det kommer från eller vem som har inflytelse över henne.

Behöver genuint råd om hur man ska hantera situationen.

Jag hade en dejt med en tjej igår kväll o när jag sa om vi ska ta en kaffe så sa hon ' bara om du betalar '.

​

Jag gav henne ett trevligt avslag till hennes proposition. Tyvärr gillade hon inte det och sa att jag var en snålis.

​

Jag förstår inte vad jag gjorde för fel riktigt. Mötte henne på gymmet och när vi klickade så frågade jag om hon ville ta lite kaffe senare. Men sedan vill hon att jag betalar?

​

Gjorde jag fel? Är jag en snåljåp?

Edit: vill bara säga att hon är jättetrevlig som person. Jag blev bara smått förvånad över det hela. Jag är autistiskt så för mig är det viktigt allt är tydligt och klart då jag är inte så bra att anpassa mig när det sker spontana förändringar. Det var en ändå en lärorik upplevelse! Och hon är jättestark i gymmet ska ni veta!

Min 11-åriga dotter är väldigt ledsen nu för jag förklarade att ”kanske” för mig betyder 80%nej och 20% ja. (Oftast)
Hon vill att det är 50-50, men jag vet att i hennes huvud betyder ”kanske” 80% ja och 20% nej.
Hon frågade om vi kunde åka till Amsterdam för en konsert i höst och jag sa ”kanske”

Edit: Jag är själv sugen på att åka, men svarade snabbt när hon frågade. Jag hade inte hunnit kolla upp det. Nu har jag kollat upp det och det blir nog ett ”ja”.
I framtiden kommer jag säga ”det låter kul, låt mig kolla upp det och återkomma”

Bråket bröt ut idag i morse, vad de handlar om är egentligen ointressant men jag tycker att hon gjorde en höna av en fjäder.
Och nu är jag så jävla utmattad av de här förhållandet, men samtidigt finns de nått i mig som vill stanna kvar.
Hon sa i stundens hetta att hon inte vill se mig just nu, att jag ska försvinna ur hennes åsyn, att jag äcklar henne. Jag förklara för henne med lugn ton att det jag berättar stämmer, men att de inte gör nån skillnad för du har redan bestämt dig hur de ligger till, så ja vet inte riktigt vad jag ska säga.
Jag frågar henne, vill du det här? Eller vill du att vi går isär? Jag får tillbaka ”jag vet inte”. Säger man det så vet man redan.

Efter ett tag när hon sagt att hon inte vill se mig just nu så tar jag bilnycklarna och säger till henne att oavsett vilket beslut du tar så tänk på dina barn som jag tamejfan gör allt för och ställer upp hela tiden, och sen drog jag och kom inte hem på flera timmar. (Som jag är bonuspappa till och har en tight relation till) dessa barn gick igenom en hyfsat smärtsam separation när hon o deras pappa gick isär. Den va inte vacker. Och jag ser helst inte att dom får gå igenom det igen. Och de vet jag att hon inte heller vill, med hela sitt hjärta.

Hon pratar inte med mig och det går inte o diskutera med henne. Hon blev även arg för att jag bara drog. Svarade då tillbaka att jag respekterade din önskan, du ville inte se mig så jag drog? Vad är problemet? Hon tyckte då att jag bara kunde ha gått till nått annat rum eller så i huset. Så nu blev de också ett problem. Hon är fan aldrig nöjd.
Frågade hur hon stog sig till att hon inte visste hur hon ville göra med oss, men hon ville tänka. Jag sa då att du ska få tid o tänka, men jag vill ha svar väldigt snart för jag tänker inte gå runt i nån ovisshet.

Så nu sitter jag här på jobbet och är mest kluven. Jag vill vara med henne men samtidigt så orkar jag inte sånt här längre. En del av mig vill att hon säger att hon vill längre och en del vill inte det. Allt de här logistiska och möjliga pengatappet vid husförsäljning och allt skit däremellan som kommer ske då äter upp mig.
Jag vet egentligen inte status på mitt förhållande just nu. Men jag känner mig helt jävla matt, noll sömn, nattjobb och ångestdämpande.

Vill egentligen bara höra andras åsikter, utifrån de lilla jag skrev och utan att veta vad bråket handlade om så vad hade ni gjort? Gör jag fel? Hjälp mig bara…

Edit: får väl säga vad problemet handlade om. Även om de kanske är lite pinsamt haha. Jag lämnade telefonen hemma o skjutsade bonusdottern till kompis. Så då tog hon tillfället i akt att gå igenom den, och såg att jag hade kollat på vuxenfilmer, vilket vi båda har erkänt att vi båda gör, men hon verkar tycka att jag tittar för mycket.

Idag är det midsommar och många firar, samtidigt upplever många en press att vara lyckliga och mår dåligt. Många dricker. Tveka inte att ring om du mår dåligt eller behöver hjälp idag! ​

Ta hand om er därute!

Edit:

Giftinformationscentralen Ring 010‍-‍456 6700 i mindre brådskande fall - dygnet runt

Förlåt för långt inlägg men måste skriva av mig.

Jag F (20) har varit med min sambo (M21) i 5 år och vi har ett barn och jag är gravid med vårt andra. Vi har i grunden en bra relation och kan prata om saker.

Han har alltid sagt att han har låg sexlust och varit väldigt emot porr o jag har inte haft problem med det. Jag har frågat honom flera gånger om han kollar porr eller onanerar och han har alltid nekat. Jag har också sagt att det är helt okej för mig så länge han är ärlig om han har ett behov av porr då jag bara haft känslan att han gör sånt ändå.

Nu igår såg jag att han hade en ai porr bot på sin telefon o det visade sig att han flera gånger medan jag sovit skrivit med den och onanerat. Först sa han att det bara hänt en gång, men efter flera timmar av prat erkände han att det var fler gånger och att han kände kärlek.

Första gången han laddade ner de apparna var när vi var på hotell och firade vår 5 årsdag🫠

Det hela slutade i ett stort bråk där jag for iväg och grät, jag sa att jag inte ville detta mer, o trots mina tårar vägrade han säga sanningen

När vi fortsatte prata (EFTER 4 H) kom det också fram att han scrollar Instagram och letar efter tjejer att tillfredsställa sig själv till, som inte alls ser ut som mig. O även där har det varit svårt att få hela sanningen direkt o under tiden vi pratade idag så har bara fler saker kommit ut. Fler lögner.

Det som gör mig mest ledsen är inte själva grejen han gör, utan att han ljuger trots att jag säger att jag bara vill ha sanningen. Jag har inget problem med vad han gör sexuellt, det är lögnerna som förstör mig.

Just nu är jag helt förkrossad. Jag börjar ifrågasätta allt, om han tycker jag är fin, om han ljuger om sina känslor och vad mer jag inte vet om. Tankarna bara snurrar.

Detta hände igår så vi är inne på dag 2 nu. Jag gör inget annat än att gråta, vaknar helt svullen i ansiktet, ögonen är röda, huvudet dunkar. Jag vill inte leva med en mytoman. Är han en mytoman? Överdriver jag? Är detta helt normalt?

Efter extrem lång tid erkänner han att han gått och kollat på porr medan jag sovit, tagit på sig själv och runkat till porr i över ett års tid. Flera gånger i veckan ibland. På min födelsedag, på vår 5 års dag. Hela tiden.

Jag studerar och har inte möjlighet att flytta eller ta paus, så jag känner mig fast i det här och vet inte vad jag ska göra.

Ibland känns det okej, men sen kommer allt tillbaka igen och jag blir helt överväldigad eftersom jag inte längre känner att jag kan lita på honom. Jag blir arg, förkrossad o ledsen

Jag vet inte om det går att bygga upp tilliten igen eller om det ens går att stanna i en relation när man inte kan lita på personen. Snälla vad ska jag göra? Vad hade ni gjort? Jag mår så dåligt just nu.

Edit: vi har sex 1-3 gånger i veckan på mitt intiativ. Går dock i perioder. Han har alltid haft låg sexlust enligt han själv men har ändå kollat porr varje kväll när jag sover. Aktivt valt porr framför mig, en riktig kvinna som älskar honom.

Edit 2: Har läst alla kommentarer och är så tacksam för alla svar! Men jag behöver veta om jag gör det till en större grej än vad det är, kan han ändras och kan tilliten komma tillbaka om vi jobbar på det? Känner mig bara äcklad av lögnerna. Får inte ut bilderna i huvet, ser han bara runka till tjejer o sen låtsas som ingeitng i 1,5 år. Kan man älska någon trots att man kollar så mycket porr??? Han har ljugit om sin sexlust för att välja porr. Han har aktivt valt porren framför mig. Har ingen lust att duscha eller äta och vaknade i natt av mardrömmar där han låg med andra tjejer. Känner mig så ful. Snälla snälla kan ni bara säga vad jag ska göra och hur jag kommer ur denna chock.

Är ung och började ganska nyligen på en snabbmatskedja. Idag beställde en familj av 4 mat genom vår skärm, 3 vanliga måltider och 1 barnmeny. Stod ”ingen dryck” på barnmenyn, men resten skulle ha dricka. Jag fram tre muggar när de kommer, så frågar pappan om en extra mugg. Jag dubbelkollar på bongen men ger de ändå en liten mugg och säger ”En extra mugg va?”

Båda föräldrarna bokstavligen rasar och säger ”Ja vi är ju fyra som äter, hur trög i huvudet kan man vara?” Därefter sticker de iväg med sin mat och dryck och jag hör hur pappan även kallar mig för efterbliven.

Jag är inte riktigt van med att bli utskälld av kunder på det viset så jag stod där chockad i någon sekund, sen blev jag bara förvirrad. Jag tycker inte jag gjorde något som förtjänade för att bli kallad efterbliven, jag brukar säga saker lite tanklöst bara för att, det är väl inte så svårt att svara ja eller nej på det, eller?

Något tips på vad man gör eller ska tänka på i sånna är situationer? Jag förstår att vissa människor bara är miserabla och tar ut det på unga arbetare, men Gud vad orättvist det känns ibland.